growth

Publicerat 17 mars, 2009

Dialog 2014: Growth of Identities

Rapport från en workshop om ett av Umeå 2014:s föreslagna programområden på Umeå folkets hus den 16 mars 2009.

Några av de medverkande:
Fredrik Lindegren — projektledare Umeå 2014
Arne Berggren — Kulturverket
Hans Hjortek — Kulturverket
Helge von Bahr — Kulturcentrum för barn och unga
Helene Brewer — Umeå kommun
Kristina Johansson — Umeå kommun
Lennart Strömbäck — NorrlandsOperan
Eva Gustafsson — Teatercentrum, norra regionen
Anna-Karin Jonsson Berg — Umeå ryttarförening
Mikael Sjöberg — Life4Learning
David Berglund — Örnsköldsvik
Ulf Edberg — Örnsköldsvik
Sten-Ove Sundlöf — Örnsköldsvik

Arne Berggren inledde med att berätta om Kulturverkets historik. Kulturverket har funnits i 3 år. Det hela började med en utredning som gjordes kring en alternativ kulturskola. Detta ledde i sin tur fram till det som till sist blev kulturverket. Istället för att samla alla barn och ungdomar på ett och samma ställe för kulturverksamhet så åker man ut till de verksamheter som arbetar med barn och ungdom och möter barn och ungdomar på plats. Grundtanken är att detta nätverk skulle stå på en konstnärlig och pedagogisk bas. 3 personer anställdes från början, nu är de 5 anställda. Projektanställningar vid behov.

Sedan berättade Arne lite om ett av de koncept man arbetar utifrån, ”kids tell pro´s what to do” samt om projekt som redan genomförts i Kulturverkets regi och sådana projekt som pågår:

  • Bloggoperan — i samarbete med Humlab
  • Den osynliga maten — i samarbete med Rom, Italien
  • Hockeymusikal — i samarbete med Vancouver, Canada
  • FredoFred och fredsmaskinen — i samarbete med Designhögskolan

Gemensamt för alla projekt är att det är stora projekt som hanterar väldigt många människor, med väldigt lite administration. Det som nu har hänt är att det finns ett antal institutioner i Umeå och runt om i Europa som vill arbeta med denna modell. Tanken är att i slutänden ska denna modell generera professionella kulturarbetare.

De projekt som beskrivits är bara en liten del av allt arbete som genomförts och genomförs. Man skulle lätt kunna spinna vidare på dessa projekt i och med alla de kontakter som Kulturverket har ute i Europa.

Hans Hjortek — Dramatiska institutet i Stockholm är intresserade av att samarbeta med Kulturverket i det nya dokumentärfilmprojektet. Det är ju ett projekt som innefattar den europeiska dimensionen. Det bär genom tiden! På Kulturverket arbetar vi så, att istället för att låsa alla resurser när det går bra så släpper vi projekt till andra verksamheter. En slags gerillafunktion. Går det bra så går vi vidare.

Arne Berggren — Institutionen för kultur och medier på universitetet samarbetar med oss på ett nytt projekt: ”Forskning är ju ingen konst”. Här finns ju också ingångar för om man vill ta in forskning.

Hans Hjortek — Tittar man på nätet så är det ju samskapande som gäller, men det är ju inte oproblematiskt.

Fredrik Lindegren Man kan naturligtvis aldrig undgå kritik. Konst skapas av individer. Men världen håller på att förändras! Vi måste visa att vi arbetar på fler sätt än med ”open source”, att vi också har förankring i ett seriöst nätverk.

Sten-Ove Sundlöf — Hur gör ni för att förankra era idéer hos lärare och rektorer?

Arne Berggren — Vi har arbetat hårt med att jobba in det. Sen har ju vissa projekt sålt sig själva.

Mikael Sjöberg — Skulle man kunna ta ut denna idé och applicera på samhället?

Arne Berggren — Vi har redan funderat på att ta ut det i samhället, till ett större antal hushåll, eller till olika stadsdelar.

Hans Hjortek Vi har haft väldig draghjälp av Humlab!
 
Arne Berggren — Inget är hugget i sten inför 2014. Verktygen finns, samt institutioner.

Mikael Sjöberg — Jag arbetar med interaktiva ”speglar”, d.v.s. stora skärmar. Så kallade spegelmöten skulle kunna göras. Man skulle kunna flytta dessa interaktiva speglar och placera dem i olika miljöer. Kanske skulle man kunna visa en bild i realtid från ett torg i någon europeisk stad på en skärm placerad här på torget i Umeå, medan det på det andra torget står en skärm som visar Rådhustorget i Umeå. Man skulle kunna visa en dansföreställning i realtid med halva dansscenen i Rom, visad på en bildskärm som täcker halva den verkliga scenen i Umeå, där andra halvan av dansföreställningen utspelar sig.

Fredrik Lindegren — Kulturverkets projekt bygger på mångfald. De arbetar mot barn men man skulle kunna arbeta med alla, även vuxna. I tidigare kulturhuvudstadsansökningar så är det vanligt att de presenterar en barnvinkel. Det bör införlivas i den fördjupade ansökan att man satsar på barnkultur.

Helge von Bahr — Hur har ni på Kulturverket tänkt kring era projekt? Hur knyter ni ihop påsen?

Hans Hjortek — Vi har försökt att hela tiden försöka knyta ihop påsen. Det har varit viktigt att inte utnyttja barnen på något vis. En annan tanke i det här är att man ju kan vända på alla koncept, t.ex. ”pro´s tell kids what to do”.

Helge von Bahr — Vi på Kulturcentrum jobbar med barns egna kreativa processer. Vi lägger en betoning i barnens eget skapande.

Hans Hjortek — Vi märker att det är väldigt uppskattat det vi gör. Jag menar, om Norrlandsoperan engagerar sig så är det ju ett slags bevis på att vi gör något bra.

Fredrik Lindegren — I Lund kommer de att ha en barn- och ungdomsbiennal 2014. Barnkulturproduktionen är då i fokus. Vi borde och skulle kunna sätta barnen i fokus här i Umeå också.

Sten-Ove Sundlöf — I Örnsköldsvik så gjorde barn en opera ”från scratch”. Skulle gärna se ett aktivt samarbete mellan Umeå och Örnsköldsvik.

Arne Berggren Inget hindrar att det projektet slutar på samma sätt, det vill säga bra.

Hans Hjortek — Dessutom är de möjligheter som Internet ger fantastiska! Var man än är kan man öppna upp för samarbete med andra kulturer på andra ställen.

Helene Brewer — Vi bör arbeta mer förebyggande i Umeå mot mäns våld, både mot kvinnor och mot andra män. Vi har haft många samtalsgrupper kring detta ämne. Jag tycker att det är läckert att så många unga killar är intresserade och engagerade i det Kulturverket har gjort! Det identitetsskapande som föds genom Kulturverkets arbete är nog ett ämne som kan kittla juryn. Jag pratar om detta med mina kollegor i Europa.

Hans Hjortek — Många kulturverksamheter vänder sig inte till unga män. Men Kulturverket når dem.

Helene Brewer — Många av de unga killar som medverkade i bloggoperan genom att blogga, besökte sedan operan som vanlig publik. Hockeyprojektet är också intressant ur ett värdegrundsperspektiv.

Fredrik Lindegren Vi borde synka alla dessa tankar. De enskilda projekten står för sig själva, men de passar bra ihop i det här sammanhanget också.

Hans Hjortek och Arne Berggren — Vi har fått en bra ingång i skolan. Vi jobbar med många olika åldrar i samma projekt. Det har funkat jättebra. 17-åringarna har visat 5-åringarna respekt.

Helene Brewer — Ett projekt genomfördes där ungdomar fick bildsätta de jämställdhetspolitiska målen. Det är verkligen intressant att göra kultur på policynivå, att låta ungdomar bildsätta t.ex. ”vad är homofobi för dig?”. Är det inte viktigt att det i ansökan är tydligt att det finns linjer och trådar som sammanbinder olika saker?

Fredrik LindegrenDen vanliga fällan som man hamnar i när man genom t.ex. en teaterpjäs vill belysa ett allvarligt ämne, som mäns våld mot kvinnor, är att man misslyckas och det blir konstnärligt låg kvalitet på det hela. En annan frågeställning som dyker upp är: Hur bygger vi arrangörsprojekt? Ska vi bygga upp detta så har jag som förslag att man skulle kunna ha ett alldeles eget programspår för kulturverket.

Hans Hjortek — Det känns spännande med det påtänkta projektet vi nämnde tidigare. Kommer vi åt stadsdelar och familjebildningar så kanske vi når grupper som vi aldrig tidigare nått.

Fredrik Lindegren I kultursektorn finns en positiv anda kring kulturhuvudstadssatsningen, de ser möjligheterna med en sådan här satsning och eventuell vinst. Men alla gör inte det. Vi måste försöka hitta en bredare ingång, så att det går att få med de som vanligtvis inte skulle intressera sig. Ex. Björklöven har verkligen arbetat med att få med Kulturhuvudstadssatsningen genom att de använder loggan t.ex. Umåkers travbana skulle kunna vara med kanske? Vi kan fortsätta frälsa folk som redan finns här, men en grundtanke måste ändå vara att få med människor som inte känner sig tilltalade av kulturfrågor vanligtvis.

Arne Berggren — Vad erbjuder man under året? Kanske måste man titta på det för att hitta grupper som inte går på så många föreställningar vanligtvis. Det är här det är så fantastiskt att få med barn i olika projekt och föreställningar, för barn har föräldrar och släktingar som kommer när deras barn medverkar. Och vips har vi nått flera personer som vi aldrig annars skulle ha kommit i kontakt med.
 
Fredrik Lindegren — Growth of Identities-tanken är att erbjuda något man inte trodde att man tillhörde.

Hans Hjortek — Det finns en stor och stark subkultur i metalmusik. Jag skulle vara intresserad av att nå denna grupp, det är något pompöst över detta precis som med opera. Skulle man få med denna subgrupp tror jag att det skulle vara värdefullt. Här får man med de som kanske inte vanligtvis kallar sig för kulturkonsumenter. För några år sedan gjordes ”deamons of the opera”. Kanske man skulle kunna bygga vidare på det? Även här skulle man kunna utnyttja samarbete med barn.
 
Eva Gustafsson — Man bör tänka på att det kan bli farligt att använda en subkultur som språngbräda till något annat, att man säger t.ex. att ”Vad bra att du gör detta och tillhör denna grupp, men nu ska du få lära dig riktig kultur.”

Lennart Strömbäck — Man skulle ha fritänkande kreatörer redan från början som är med och skapar sitt event. Idrotten är ett lysande exempel. Man skulle exempelvis i fotboll kunna koreografera och iscensätta taktiska uppställningar och spelet, med hjälp av koreografer och dansare.

Fredrik LindegrenDet är viktigt att vi tänker överbryggande också! I Liverpool var det svårt att koppla bort fotbollen från kulturhuvudstadssatsningen. I Umeå har vi lite friare händer.

Eva Gustafsson — I Västra Götaland finns ett projekt som numera heter ”TILLT”. Där jobbar de med att utveckla mötena mellan kultursektorn och arbetsplatser inom privat och offentlig sektor. De har flera verksamheter. Ett av deras projekt går ut på att skådespelare, konstnärer och/eller dansare går ut på arbetsplatser för att lösa ett befintligt problem. Konstnären får skapa ett eget konstprojekt som skall gestalta problemet, även om problemet kanske inte är så tydligt. Detta bygger på medskapande och man kan välja om slutresultatet skall bli något slutet eller resultera i en slags manifestation utåt. Det blir en snygg kompromiss mellan autonomin och nyttoaspekten hos kulturen, på så sätt hamnar kulturen inte i ett fack.

Fredrik Lindegren När det gäller Örnsköldsvik så har ni stoltserat med en rad stora arrangemang, som Ecce Homo, Star Wars och så vidare. Vad pågår nu?

Ulf Edberg — På Örnsköldsviks museum fortsätter vi att försöka hålla idéer levande. Vi fortsätter att föra en diskussion. I fjol om queer, i år om funktionshinder. Intressant att ta upp frågor som ”vilkens liv är värt att leva och vem bestämmer det?” Det jag ofta saknat när man är på ett museum är kontakten med de som arbetar där. Det vi lyckades med i somras var att det oftast fanns två ungdomar och en äldre på plats vid konstverken för att kunna föra diskussioner med besökarna.

Eva Gustafsson — Visst ska det bli en permanent samisk del på Västerbottens museum?

Fredrik Lindegren — Ja, de har byggt och ska bygga fler samiska visten.

Ulf Edberg — Det talas otroligt mycket om att man ska engagera och arbeta för barn och ungdom. Jag tycker det är viktigt att man har ett MED-perspektiv istället för ett FÖR-perspektiv. Man skulle kunna öppna ett Ungdomsmuseum kanske… och döpa det till något som IGSAI — intergalactic street art institute.

David Berglund — I Örnsköldsvik finns det en målgrupp som man sällan når — invandrare! Samhällsprojektet skulle vara superintressant att applicera i Örnsköldsvik! Skulle de kunna behålla sin identitet?

Fredrik Lindegren — Vi måste presentera en ny sorts kulturhuvudstad, att vi arbetar utifrån begreppet ”open source”. Det är viktigt att man känner när ansökan är inlämnad att det här kan jag stå för! Man får inte vara alltför protektionistisk!

Ulf Edberg — MED istället för FÖR, är det jag ser som mest intressant

Arne Berggren — Man hamnar alltid i samma situation. Man talar alltid om effekterna av samarbete, medskapande.

Eva Gustafsson — Det är lätt att tappa bort det individuella i en kultur som är medskapande.

Fredrik Lindegren — Idrotten är mer inkluderande än kulturen. Vi kan närma oss idrott på ett lekfullt sätt från tidig ålder. ”Kultur handlar mer om att titta på något som andra utför.”

Arne Berggren — Det är till exempel mycket mer självklart för föräldrar att hoppa in som ideell tränare i en idrottsförening än att engagera sig i kulturlivet.

Fredrik Lindegren — Jag läste en krönika av Dala-Demokratens chefredaktör Göran Greider, där han sa att skolan förstörde lusten att sjunga och dansa. Genom att sätta kulturyttringar på piedestal förstörs lusten. När det gäller modet att våga uttrycka sig har vi i Sverige halkat efter. Förutom på midsommarafton…

Sten-Ove Sundlöf — På internet är det enklare att våga – även att dansa! Den nya tekniken gör det väldigt mycket enklare att göra musik. Energin och glädjen finns på de små salongerna.

Fredrik Lindegren Ja, värt att notera är att på biblioteken är Singstar, Guitar Hero och Rock Band de populäraste spelen. Hur är det med suget efter interaktivitet hos barn? Vill de hellre vara med själva än att se på?

Hans Hjortek — Nuförtiden är det enklare att skapa något som låter bra. På så sätt bibehålls intresset lättare.

Arne Berggren — Ett nytt program för att skapa musik på datorn gör barnen eggade. Med rätt verktyg kan de skapa bra musik snabbare än någonsin tidigare. Man häpnar över vad femåringarna kan skapa.

Fredrik Lindegren — Det är synd att maktstrukturer vill behålla källkoden, istället för att sprida den till fler.

Hans Hjortek — Det går så fort från tanke till handling för barn med datorer.

Fredrik Lindegren — Spelar hantverket någon roll för verkets status längre? Man kan ju numera inte höra skillnad på äkta och syntetiska stråkar. De gamla verktygen kanske är förlegade?

Hans Hjortek — Högskolorna och antagningsprocessen kring dem är ett självkonserverande system. Det finns en rädsla hos institutionerna att släppa in nya kunskaper och arbetssätt.
Kulturverket möts inte alltid av öppna armar.

Fredrik Lindegren — Det finns en skrämmande likriktning i samhället! Det pågår faktiskt redan ett samarbete med Örnsköldsvik, men det finns mycket mer än dagens tema vi skulle kunna samarbeta kring, exempelvis jazz.

Foto: Rick & Brenda Beerhorst. Creative Commons: Attribution 2.0 Generic (CC BY 2.0)

comments powered by Disqus
Du är här: Hem | Nyheter | Dialog 2014: Growth of Identities