lovisanegga

Publicerat 22 augusti, 2014

”Lulesamiskan talar till mitt hjärta”

Minabibliotek.se porträtterar samiska kulturutövare: Lovisa Negga.
Hon är musikproducent, artist och driver eget skivbolag. Lovisa Negga gör electronica på både svenska, engelska och lulesamiska. I vår intervju berättar hon om livet som soloartist jämfört med det som bandmedlem, om ett språk som främjer kreativitet och om att leva med musiken.

Det var aldrig så att Lovisa Negga kom på att hon ville börja göra musik. Den har alltid funnits där för henne som ett naturligt uttryck.

– Jag har alltid uttryckt mig i sång och text. När jag var liten brukade jag väcka mina föräldrar vid klockan fem på morgonen genom att bara börja sjunga. Texten har också alltid funnits med mig, jag älskar ord och uttrycker mig helst i text.

Lovisa Negga berättar att hon oftast antingen producerar musik, dansar, sjunger eller tänker produktioner oavsett vad hon har för sig, eftersom musiken alltid finns där. När intervjun stannar upp i några sekunder börjar hon nynna på en låt och hon berättar att det är så hon fungerar, för att hon helt enkelt älskar musik.

2013 gjorde hon ett framträdande på Umeå universitet under Samiska veckan, Ubmejen Biejvieh. Tidigare spelade Lovisa Negga i Linköpingsbandet The Majority Says, men har nu varit soloartist sedan 2009 och hunnit släppa albumen Kär 2011 och Synd, 2012, samt flera singlar. På debutplattan medverkar flera andra artister, från bland annat Niccokick, Familjen och Den Svenska Björnstammen.

Kreativ frihet
Hon ser både fördelar och nackdelar med att vara soloartist och att samarbeta med andra musiker.

– En fördel med att vara fler är att man har mångas kreativitet att studsa mot. Det är alltid någon som drar framåt, eller åt något annat håll för den delen.

Lovisa Negga beskriver det som att skillnaden ligger i att i ett band är det fler som kan dra det framåt. Som soloartist har man en större kreativ frihet.

– När man är helt själv så är man helt fri att testa sina idéer. Ibland blir man lite less på sig själv och då kan det vara trevligt att jobba med någon annan. Att driva skivbolag, producera och släppa musik själv skiljer sig mycket från att spela i band. Det är mitt jobb och det är också det bästa jag vet!

All musik har sin charm
Lovisa Negga, foto Fredrik AugustssonHon har redan nu, som 23-åring, hunnit prova på flera olika typer av musik. Lovisa Negga kan inte komma på någon musikgenre som hon inte tycker har sin egen charm. Hon menar att det är fullt möjligt att hitta något att gilla i vilken genre som helst. Det enda som behövs är lite tid och energi att leta och lyssna.

– Jag älskar alla sorters musik, både med band och soloartister. Jag lyssnade mycket på hårdare musik, som metal, när jag var yngre och jag gillar även vissa kommersiella låtar. Lyssnar man inte efter budskapet i en låt, så kan all musik låta väldigt likt. Jag kan ha lite svårt för musik som inte har en känsla utan som har en image och bara vill säga något på ett häftigt sätt.

Ett logiskt språk
Sedan Lovisa Negga för några år sedan bytte sitt franska efternamn mot mammans samiska och även började skriva musik på lulesamiska, så har hon fått uppmärksamhet i nya sammanhang. Hon beskriver språket som enkelt, men samtidigt oändligt avancerat.

– Lulesamiskan är speciell och den låter lite speciellt, men då är jag ju också partisk. Den talar till mitt hjärta. Lulesamiskan är ett väldigt logiskt språk. Det kan verka simpelt, men det är de små bitarna som är enkla medan det är en enorm komplexitet av regler. Man kan skapa vad man vill av vilket ord som helst.

I en intervju med Östgöta correspondenten 2013 berättar hon att den oro hon kände inför mottagandet av hennes samiska musik var helt obefogad. Hon har blivit välkomnad med öppna armar in i den samiska gemenskapen, en kultur som för några år sedan var ganska obekant för henne.

Frågan om hur idén till låten ”Mihá ja gievrra” föddes, har Lovisa Negga fått många gånger. Svaret är däremot inte helt enkelt. Det var i samband med att hon blev tillfrågad om att uppträda på Márkomeannu som den växte fram.

– Jag bara gjorde det. Jag lånade min morfars lexikon och skrev och översatte.

Omslaget till singeln Mihá ja gievrra av Lovisa Neggas I Mihá ja gievrra har hon också vävt in jojk i sin musik.

– Jag vet inte om jojk och electronica egentligen har så många likheter, snarare att de är så pass olika att de kompletterar varandra på ett jättebra sätt. Sätter man ihop dem kan det bli exempelvis det som kallas world-musik, när man tar det här ursprungliga och kastar in det i något nytt. Jag har blivit väldigt förtjust i mötet mellan dem.

Många kreativa utlopp
Förutom låtskrivandet, musikproducerandet och arbetet med egna skivbolaget Bite records, producerar hon sina musikvideor. Men det finns också plats för ännu mer konst i Lovisa Neggas liv.

– Jag älskar att dansa. Om jag inte sjunger och gör musik eller tänker på något kreativt jag vill göra, så dansar jag oftast. Jag har skapat en väldigt kreativ miljö runt omkring mig här i min lägenhetsstudio. Sedan finns det mycket annat intressant som jag inte har provat ännu. Jag skulle väldigt gärna vilja testa stenhuggning. Där jobbar man med stora stenblock och gör man ett enda litet misstag så är det kört.

För den som vill lyssna på Lovisa Negga finns musiken tillgänglig via de flesta av webbens stora musiktjänster, som Spotify, LastFM, iTunes och Amazon. Flera liveinspelningar och videor finns också att höra och se på internet, bland annat på Lovisanegga.com.

Text: Anna Östman, Minabibliotek.se

comments powered by Disqus
Du är här: Hem | Nyheter | ”Lulesamiskan talar till mitt hjärta”