anderssunna

Publicerat 19 december, 2014

Med konsten som vapen

Minabibliotek.se porträtterar kulturpersonligheter med samisk anknytning: Anders Sunna.
I mer än 40 år har Anders Sunnas familj varit i konflikt med myndigheter om hur och var de bedriver renskötsel. Med konsten som vapen kämpar han för att familjen ska behandlas rättvist och kunna överleva.

På Bildmuseet i Umeå visas sedan den 2 november en utställning som gestaltar händelser knutna till en fortfarande pågående konflikt mellan en familj och en myndighet, som började 1972. Utställningen heter Area Infected och konstnären är Anders Sunna.

Redan när han var sex år sade Anders Sunna att han ville bli konstnär när han blev stor. Som trettonåring hade han sin första utställning och det första offentliga gestaltningsuppdraget fick han innan han hade börjat gymnasiet.

Konflikten som fortgår mellan familjen Sunna och Länsstyrelsen i Norrbotten samt den sameby som familjen förut tillhörde, var som störst 1985 när Anders Sunna föddes. Flera hundra polisanmälningar gjordes under den tiden av båda parter i konflikten.

Det är inte helt enkelt att beskriva motsättningarna. Den började med en lagtolkning som visade sig vara olaglig och som konsekvens har familjen Sunna i mer än 40 år tvingats bedriva en sorts gerillarenskötsel. Det finns ingen mark där deras renar kan beta fritt.

Familjen har därför länge kämpat mot tvångsförflyttningar och tillbringat lång tid i rättssalar. De har ingen tillit till myndigheter och känner att de har hamnat utanför rättssamhället och med en sådan tillvaro följer en viss känslomässig avtrubbning. Men för Anders Sunna övergår ilskan i glädje när han målar.

– Man är ju inte lika känslig. Man är ju som inte heller rädd att man måste vara anonym för att göra vissa grejer. Man står för det man gör och bryr sig inte om vad andra tycker och tänker. Man kanske inte riktigt har spärrar heller. Det är både på gott och ont. Det hade varit mer ont om jag inte hade haft konsten och hade blivit mer militant inriktad. Konsten har varit en räddning för mig, för blir man så pass förföljd under hela sin uppväxt tillsammans med familjen så får det konsekvenser. Att använda konsten som ett verktyg emot de som har gjort det här är ju också en fördel.

I Gällivare tingsrätts lokaler, där familjen Sunna har tillbringat mycket tid, hänger flera av hans målningar inköpta av Statens konstråd. Anders Sunna gestaltar hela familjens historia och inte bara det han själv har upplevt. Oftast gör han målningar med olika tekniker och typer av färg, men även skulpturer och gatukonst. Varje dag är en del av kampen för upprättelse, för att det är och har varit en så stor del av familjens liv.

Det antiauktoritära i hans konst är tydligt och alltid närvarande. Har Anders Sunna något viktigt att säga, så hittar han ett sätt att uttrycka det på. På elskåp i centrala Umeå sitter bilder av en same med en uppochnedvänd Umeå2014-logotyp som fotboja. Area Infected är en del av Bildmuseets kulturhuvudstadsprojekt Åtta samiska konstnärer och finns kvar där till den 1 februari 2015.

Hur ser du på det samiska årstidstemat för Umeå2014 och att själv vara en del av kulturhuvudstadsåret?
– Det är både bra och dåligt. Det är en påminnelse om vad man ska tänka på att göra och vad man ställer upp på.

– Sedan har jag ju hört att det förekom rasistiska glåpord där på torget under invigningen. Det är viktigt att man förmedlar sin kultur på rätt sätt och det här visar att det behövs mer kunskap hos folk redan från tidig ålder.

Hur uppfattar du konstkritiken i Sverige idag? Blir samisk konst eller konst av samer särbehandlad och är det i så fall bra eller dåligt?
– Först och främst så, om man kollar på konst av samer, så blir det klassat som samisk konst och det hamnar i ett fack nedanför svenska konstnärers, fast deras konst inte kallas för ”svensk konst”.

Han säger att det är en stämpel som följer med konstnärer med samisk bakgrund. Oavsett vilket uttryck konsten har, så associeras den ofta med och klumpas ihop med traditionell samisk slöjd, som för många är något exotiskt.

– På något sätt hamnar man där, att det här är inte riktigt konst, utan hamnar lite utanför. Man nästan nedvärderar samiska konstnärer på det sättet. Bara när det är vissa samiska teman får deras konst visas upp, men inte annars.

– Men sedan är samerna själva dåliga på att kritisera konst och det finns inte riktigt något bra forum för det heller. Det är svårt som konstnär om man varken får bra eller dålig kritik. Det gynnar konsten tror jag, att vara kritiskt tänkande.

Från sin farbror lärde han sig teckna renar och av sin målande morfar fick Anders Sunna sina första oljefärger. Han har studerat vid Umeå konstskola och Konstfack och är dessutom utbildad byggnadsmålare. Nu har han bytt oljeduk mot MDF-skiva, eftersom det passar hans arbetssätt bättre.

Första tanken var att jag skulle gå estetisk linje i gymnasiet, men den fanns i Pajala och jag var inte så intresserad av att plugga på den skolan. Då tänkte jag att målare är ett yrke och då får jag färglära också och slog två flugor i en smäll.

Han arbetade till och från som byggnadsmålare i många år, men det blev slitsamt att kombinera två jobb och sedan ett par år tillbaka fokuserar han på konsten.

Funderar du under arbetets gång över hur subtil eller tydlig du vill vara?
– I vissa situationer gör jag det, men det är ju också hur man känner och vad man vill utgå ifrån. Jag kan också lägga dit rebusar i målningarna och den som är där och ser verket kanske märker på en gång. Det är ganska blandat. Jag tycker att konst ska få en att känna något, att det ska ta tag i en. Man ska inte bara gå förbi utan att märka den.

Han hinner inte själv med att jobba med familjens renar så mycket längre, men han prioriterar familjens framtid och rätten att sköta renar som alla andra. Han gar ett gott stöd i sin familj för skapandet, men att kunna leva på konsten kommer på andra plats.

– Man försöker ju så gott man kan men nu har jag haft ganska mycket jobb och har åkt runt och pratat och så där. När jag var liten så var det meningen att vi syskon skulle vara med och ta över, men vi blev tvungna att söka jobb på annat håll. Men jag och mina bröder är kapabla till att ta över och kommer att göra det när pappa och hans bröder inte kan längre.

Text: Anna Östman, Minabibliotek.se
Foto: Pressbild, Samisk senter for samtidskunst

comments powered by Disqus
Du är här: Hem | Nyheter | Med konsten som vapen